Grisjakt i Skåne
För första gången har jag provat grisjakt på åtel med belysning, en spännande upplevelse då jag normalt är för rastlös för att annars vaka i någon större utsträckning. Det visade det sig att vakjakt i södra delarna av vårt land är långt ifrån en lång väntan. Vi såg både hare, kronhjort, rådjur och självklart vildsvin i markerna, de senare först efter mörkrets inbrott. Efter en inte lika lyckad första natt där grisarna avgick med segern så anlände vi lite senare än kvällen innan. Mörkret hade börjat lägga sig över slätten.
Spådomen att det nog blåste för mycket också gjorde att förväntningnarna var lite lägre än kvällen före, dock hade ju gårdagsnatten visat att det fanns gris i markerna. Det kan också vara så att en andra kväll inte är lyckad, speciellt om grisarna skrämts kvällen innan - minne har dom minsann...
Kvällen fortskred till natt utan att något annat än vi själva ibland rörde på oss då kylan var värre ikväll än i går. Kaffet värmde gott och väntan fortsatte. Det såg ut att bli en kväll utan grisar...
När klockan var kvart i tolv så kändes det som om vi hade gjort vårt och vi kom tyst överens om att vi skulle ge det en kvart till. Kvarten gick mot sitt slut och vi skulle precis börja packa ihop då 2 skuggor snabbt skred över fältet.
- Gris!, viskade jag tyst...
Vi iakttog dom när dom närmade sig den belysta delen av den gamla utfordringsplatsen.
- Ska du skjuta frågade jag Peter då jag hade fått chansen kvällen innan (dock utan resultat...)
- Nä, skjut du sa han...
Sagt och gjort, jag tog sikte på den första av grisarna och hade ett bra stöd mot den gummerade kanten på skjutgluggen. Ett litet klick hördes när jag osäkrade trots att jag försökte osäkra så tyst som möjligt...och vips, lika fort som en avlöning passerade grisen under tornet och försvann utom synhåll.
Det gick bara ett par sekunder så hörde jag hur den gick under vår luftburna koja. Jag satt kvar med osäkrat vapen och efter en halvminut blev nyfikenheten större hos galten. Plötsligt dök han upp 2 meter till höger om oss, precis under kojan. Ytterligare 10 sekunder senare närmade han sig den belysta zonen och när han så vände sidan till så lät jag skottet gå. Han tog bara ett steg och blev liggande.
Ivrig att komma ner var jag halvvägs på väg upp men fick rådet att vänta och låta han ligga en minut eller två innan vi skulle närma oss den 100 kilo tunga grisen.
Skottet tog fint denna gång och jag hade fällt min första gris på nattvak - mer spännande än jag kunde tro!
Tack för en trevlig jakt Lars -Gösta och Peter!